Flemish Baroque Era Painter, 1599-1641 Flemish painter and draughtsman, active also in Italy and England. He was the leading Flemish painter after Rubens in the first half of the 17th century and in the 18th century was often considered no less than his match. A number of van Dyck's studies in oil of characterful heads were included in Rubens's estate inventory in 1640, where they were distinguished neither in quality nor in purpose from those stocked by the older master. Although frustrated as a designer of tapestry and, with an almost solitary exception, as a deviser of palatial decoration, van Dyck succeeded brilliantly as an etcher. He was also skilled at organizing reproductive engravers in Antwerp to publish his works, in particular The Iconography (c. 1632-44), comprising scores of contemporary etched and engraved portraits, eventually numbering 100, by which election he revived the Renaissance tradition of promoting images of uomini illustri. His fame as a portrait painter in the cities of the southern Netherlands, as well as in London, Genoa, Rome and Palermo, has never been outshone;   Related Paintings of DYCK, Sir Anthony Van :. | Charles I (mk25) | Portrait of a Gentleman sdf | Susanna and the Elders dfg | Studies of a Man s Head | Portrait of Philadelphia and Elisabeth Cary fg |
Related Artists:
ALBEREGNO Jacobello
Italian painter, Venetian school (died before1397 in Venice)
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
William Bradford
American Painter, 1823-1892